Om boken: år / En flock varulvar strövar omkring på gatorna i en modern stad. En flock varulvar, som bara lyder sin ledares vilja, är vana vid att inte ha lika motståndare i strid - oavsett om det är rättvist eller elakt. Men nu försvinner vargfolket en efter en. Och de, de praktiskt taget osårbara "nattrovdjuren", behöver hjälp. I mänsklig hjälp. Med hjälp av ett proffs. Med hjälp av Anita Blake, en kvinna vars jobb är att jaga mörkrets varelser som har brutit mot lagen om gudar och människor. Så, klor och huggtänder, mod och tapperhet mot... VEM? Fiendens namn är fortfarande okänt. Fullmånen har ännu inte anlänt... "Gå aldrig i bråk med vampyrer. Detta minskar den genomsnittliga livslängden avsevärt” Och bli inte kär i varulvar. Det kommer i vägen för ditt arbete. Speciellt när du är expert på det onaturliga, som jag. Detta arbete låter dig komma närmare monster av olika former och storlekar. Och alla vill inte döda mig. Ta till exempel det lokala samhället av lycanthropes - varulvar. Medlemmar i deras flock saknas och de vände sig till mig för att få hjälp. Jag har upplevt och överlevt mycket - från attacker av en svartsjuk vampyr till en zombiemördare - men den här kärleken verkar kunna göra slut på mig... Det var mörkt och jag var trött. Trött nog att komma hem, krypa ner i sängen och stänga ute hela världen... Istället gick jag till "Lunatic Cafe". Jag var tvungen att försöka övertyga Marcus att låta mig berätta allt för polisen. Åtta saknade lykantroper och en död person. Det här kunde inte fortsätta längre. Om det var en varulv så borde Marcus ha vetat vem mördaren var eller inte, men jag var tvungen att fråga. De berättade mycket för mig, de litar mer på mig än polisen. Det är lustigt hur alla monster är villiga att prata med mig, men inte med polisen. Du börjar undra varför monstren känner sig så bekväma med mig. Jag föder upp zombies och utrotar vampyrer. Vem är jag att kasta sten?